sanderic

Idag när jag står på busshållplatsen på morgonen, försenad igen, ringer Ella och säger att hon inte kommer att vara i salongen förrän 14.30 och då föreslår jag att jag kan ta igen den här dagen någon gång tidigt på jullovet istället. Så efter plugget åkte jag hem med 12-budden igen:) Tog hand om disken, gick med Tuffa, åt och kollade på film. Nu bloggar jag och är inne på face och har ett himla händelserikt liv.

Ååh, jag blev så glad; när jag sitter på bussen kliver det på ett gäng med små barn. Tänker shiiit, nu blir det skrik och kaos, men när de går förbi är de tysta, söta och snälla. Det sätter sig en jättegullig tjej bredvid mig och lixom tittar upp på mig. Sen när de ska gå av frågar hon "Vad heter du?" Jag som sitter och kollar ut genom fönstret fattar först inte att hon snackar med mig, men sen när hon frågar igen och hennes kompis säger "Jag tror att hon har hörlurar" vänder jag mig om och ser att hon pratar med mig. Jag svarade "Sandra" och hon ba "Ååh, vilket fint namn!" Tyvärr hann jag inte fråga vad hon hette för hon gick av, men hennes kompis ba "Vilka fina skor du har!" och när de hade gått av sa hon till sin kompis "Såg du hennes skor? De var jättefina, de var LILA!" Och efter det kunde jag inte sluta le förrän jag hade gått av bussen själv:) Sådana där barn skulle det finnas fler av! Mer söta frågor och kommentarer, mindre snor och skrik.